Det börjar...

Tappar lite varje dag nu. Märker det speciellt på att jag nästan kan dra in ett hål till på bältet. Kläder börjar sitta lösare och jag känner mig piggare och lättare. 

Så snart kanske jag helt utan att kämpa kan nå mitt hemliga mål. :-) 

Har även bestämt mig för vad min belöning ska bli så nu gäller det att inte tappa suget. :-) 

Helt ärligt...

Jag är så kass på att uppdatera här men ändå så händer det grejor. :-)

Nu har jag lyckats hålla mig undan godis i snart tre månader, utan större problem. Kläderna börjar sitta lite lösare och jag känner just nu att det går ganska bra. Ingen raketfart men vad gör det? Viktigast är att jag börjar inse att allt inte sitter i vikten och att jag måste sluta jämföra mig med "alla andra" som inte väger för mycket.

Självklart har jag dagar när jag känner mig nere och såååå sjukt godissugen. Brukar hjälpa med en liten bit 70%ig choklad så är det fixat. Ibland slinker det ner någon bulle eller kaka men hallå! Man måste leva lite.

Har inte haft framme måttbandet på evigheter och inte heller placerat mig på en våg. Resultaten ser jag på att speciellt mina jeans inte sitter som "korvskinn" på mig längre, att bältet är ett hål in och att jag orkar gå ganska fort och prata samtidigt utan att flåsa hela tiden. ;-)

Kommer fortsätta på den inslagna vägen och så småningom, sätter inget mål, kommer jag vara "normal viktig" igen. Kommer inte "banta" på det viset då jag har en 10-årig tjej hemma som väger lite för mycket enl många i vår omgivning, dessa personer är bra på att tala om detta för henne, som jag vill vara en bra förebild för. Hon måste lära sig äta normala portioner och röra på sig lite mer, hon tränar minst två ggr/veckan, för annars är ju risken att det snart svänger över åt det andra hållet istället.

Men en dag kommer vi alla att må bra!

Jobba på självkänslan och se dig som du är! För världen är du någon men för någon är du hela världen!